Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 10 maj 2010

Att tygla sitt humör

Hon såg ett eldklot uppenbara sig framför ögonen, sen blev allt sotsvart. Annars brukar arga människor se rött, sägs det, men inte hon. Ilskan vibrerade i kroppen. Plötsligt kom hon att tänka på vad hennes mamma och syskon ofta hade sagt till henne när hon var barn: bli inte så fruktansvärt arg, lugna dig, akta dig så du inte blir lik din far. Då skämdes hon, ville inte alls vara lik sin pappa, utan så olik som det bara gick. Nu var det annorlunda.

Hon ville bara fräsa. Spotta och fräsa. Såg in i hans ögon. De lyste som spotlights trots att de var mörka. Brann av förbittring och envishet. Mig rubbar du inte, skrek ögonen till henne.

- Men vi sa ju att vi skulle byta till ett nytt gemensamt namn. Sen.

- Jag vill inte byta!

- Men jag la ju till ditt efternamn till mitt för att vi skulle kännna en gemenskap. Det var en UPPOFFRING från min sida. FATTAR du inte det!? Vi skulle ju byta SEN!

- Du är ju tjej, du är van. Min identitet är Martin Olsson, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag VILL INTE BYTA! Glöm det.

- VAN?! Är det något jag har fötts med, tror du? Är det så du menar?! Finns i alla kvinnors gener, eller?

- Ingen idé att du säger något mer. Jag ändrar mig inte.

Ursinnet började långsamt dra sig undan, hon kände bara en mödosamt växande flod av orättvisa flöda genom kroppen. Hon var tyst, sa inget mer högt. Bestämde sig. Det första jag gör imorgon bitti. Kontaktar PRV. Tar tillbaka. Det är vad jag ska göra. Ändra.

9 kommentarer:

  1. Helt rätt slutledning. Gillar klotet.

    SvaraRadera
  2. Ja, gillar klotet och det sotsvarta. Och att hon tar tillbaks sitt namn! :)

    SvaraRadera
  3. Helt rätt av henne. Kärleksfull, mogen kille... not.

    SvaraRadera
  4. Trodde först att det var en kamp på liv och död.

    Fast man kan kanske nästan säga att det är det; en varsdagskamp om livet i alla fall...

    SvaraRadera
  5. Jättebra! Så träffande. "Det är annorlunda för att du är tjej", "Min identitet har alltid varit Martin Olsson".

    Det visar på hur patriarkaliskt det gamla samhället var. Kvinnan fick inte ens ha en egen identitet.

    Mannen får behålla sitt namn och tilltalas alltid Herr.

    Kvinnan måste ge upp sitt namn och bli "fru" istället för "fröken".

    På engelska är det ju fortfarande så t.ex. Mr och Ms vs Mrs.

    En bra text på alla plan!!

    Marie

    http://www.meraord.se
    http://mias.blogg.se

    SvaraRadera
  6. Jättebra! Så träffande. "Det är annorlunda för att du är tjej", "Min identitet har alltid varit Martin Olsson".

    Hahaha underbart

    SvaraRadera
  7. Påminner mig faktiskt om den situation jag själv är i. Men jag tyglar mig ännu mer, säger ingenting alls. Fast det är tvärtom, jag vill behålla mitt efternamn, jag gillar det. Har inte blivit av med det än, men vill väl egentligen inte byta sen heller... Du väckte upp en tankeställare inom mig ;)

    SvaraRadera