Heder

En haiku:

Jag vill använda ordet dygd i sista frasen, som jag tycker är ett vackert ord. Men jag tvekar eftersom jag tycker att ordet har fläckats av att tolkningen oskuld eller kyskhet. Ger mig rysningar. Heder har tyvärr också en negativ klang. Tänker ändra på det genom att använda det i andra sammanhang än s.k. hederskultur. Ryser igen.

Begynnelsen sker

Vi föds alla skuldlösa

Hedern  i behåll?

Framtiden

Ellen ser inte fram emot framtiden. Hon hör hur allvarliga problem hopar sig mer och mer överallt i världen. Demokratin är hotad. Mänskliga rättigheter blir hårt ansatta. Ledare med fula maktambitioner sprider ut sig. Att vara så kallat lyckad, vara stark blir allt viktigare. Hur ska alla svaga kunna hävda sig? Kommer de att bli attackerade av flåbusar som utan hot om repressalier ger sig på oliktänkande och fredlösa? Kommer de att duka under för fattigdom och orättvisor?

Går livets betingelser i cykler? Cirkeln är sluten. Är det dags för den mörka tiden?

I vissa stunder när Ellen grubblar, tycker hon att det är skönt att redan ha levt största delen av sitt liv.

Men

Du lockade mig

Du vinkade med fingret

Ditt skratt förförde

men

Tvivlet omfamnade mig

Attraktionen gav vika

Jobbet

Ulrika satt och åt yoghurt. Samma som hon gör varje morgon. En vana som hon varken ville eller kunde bryta. Frukosten var en kraft som gav henne energi att klara av, åtminstone, förmiddagen. Jobbet var en pina. Ulrika vantrivdes. Ingen lyssnade. Alla var upptagna av sitt. Var det inte barnens vantar som försvunnit så var det barnens farmor som inte ville sitta barnvakt. Farmor hade sannerligen ett eget liv att leva. Ulrika kände sig oönskad. En ickeperson som ingen ens kommenterade när hon någon gång hostade till och försökte säga att hon hade något att tillföra diskussionen. Helst hade hon velat ta en hammare och slå i huvudet på kollegorna. Inte ens den gången hon mitt i alltihop ställde sig upp och sa:

"Jag har vunnit i Vem vill bli miljonär. Jag fick högsta vinsten!"

Inte ens då reagerade de.

Jul

Gittan ville glömma att det var jul. Annars högaktningsfullt strunta i den. Fast det var omöjligt. Snart kom gästerna. Den lilla familj hon hade kvar. Det minsta de kunde begära av henne var att hon hade en dekorerad julgran. Med knyckiga rörelser drog hon på sig raggsockorna, satte fötterna i läderstövlarna och slängde upp dörren. Det låg en lukt av hästgödsel i luften. Kylan och frånvaron av vind gjorde att doften omslöt henne. Gittan öppnade munnen och andades in. Hästdoften var inte alls oangenäm. Den ingav vemod. Flashbacks från barndomen. På den tiden när hon och kompisen Pia red barbacka.

Hon hämtade motorsågen i ladan och klev sen rakt ut i granskogen. Tanken på Lena gjorde henne irriterad igen. För ett halvår sen kom hon och sa att hon blivit vegan. Så nu skulle hon få laga speciell mat till Lena. Ingen sill, ingen skinka, inga revbensspjäll. Nej då, inte alls. Fast Gittans egentillverkade körsbärslikör, den passade. Minsann.

I och för sig förstod hon Lena. Känslan var ömsesidig. Vi skötte inte om våra djur. Fast det var ju faktiskt så att hon köpte grisköttet av grannbonden. Det hjälpte inte. Lena vägrade.

Där såg hon en perfekt gran. Hon drog igång sågen. Undrade samtidigt varför Lena inte ömmade för granarna. De hade väl också känslor. Eller hur?

Vi

Människan är ett

galet djur som utnyttjar

andra som slavar

Vi kommer att förgöra

oss. Ödet är beseglat

Att spela

Jag gillar inte att gå på pianolektioner på tisdagar efter skolan. Om jag tänker efter hatar jag det. Jag vill egentligen bara sitta hemma i min säng på mitt rum och läsa. Just nu håller jag på med Hungerspelen. Katniss är en jättetuff tjej.  Som hon skulle jag vilja vara. Men min mamma tycker att jag ska gå dit. Inte bara tycker, hon tvingar mig. Det gör att jag får lufsa dit. Ibland försöker jag se till att något händer mig på vägen så att jag slipper. Häromdagen gick jag rakt ut i gatan, precis när jag hörde bussen komma. Men då blev jag så rädd att jag hoppade tillbaka upp på trottoaren. Fartvinden från bussen svischade över mitt ansikte. Nu är jag på väg in. Jag hör honom klinka på pianot inne i salen. Jag vill spy. Så jag vänder och går ut igen. Jag vägrar. Mamma får säga vad hon vill.