En dag gick det upp för henne. Han var en kopia av honom med
litet h. Hon hade gått på den lätte. Hon som så många gånger flinat åt andra
som gjorde samma misstag om och om igen. Det skulle aldrig hända henne. Nej då.
Inte alls.
Så gick det och gjorde precis det. Ångestpilar körde genom
kroppen när hon såg scenariot framför sig. Hur hon gjorde slut men sen gick
raka vägen till en nästa grobian. Var väl lika bra att bosätta sig i en hydda i
skogen. Bli en eremit. Enda sättet att undvika idioter som han.
Men tänk om det kom en freak till henne där i hyddan mitt
inne i djupa skogen? Tänk om? Varför inte bli lesbisk istället? På det sättet
skulle hon undvika dem. Fast det fanns säkert grobianer av kvinnligt kön också.
Hon suckade. Livet var en strid. Ett krig som man till slut förlorade.
Alltför lätt att hamna där. /Kalle Byx
SvaraRaderaSå svårt det ska vara att hitta sin speciella.
RaderaDet är lätt att fastna i vissa mönster tyvärr...
SvaraRaderaTrevlig söndag!
Jo så är det, Znogge.
RaderaInte helt lätt att hitta fina, bra och fantastiska människor som kan bli en perfekt partner. Men ingen bör ge upp.
SvaraRaderaJag gjorde inte det som tur är ;)
Grattis Birgitta! Jag själv hitta min i mogen ålder.
RaderaJa, fy fasen vilka minor man kan gå på. Gång efter gång!
SvaraRaderaJa det är otroligt!
RaderaDet har sett några gånger för mycket. Intressant att hitta orsaker och mönster. Vissa är gemensamma men mångfärgade. Dålig självkänsla är en av många. Barndom spelar in. Spänningssökande. Ibland är det så att livet blir vad man gör det till. Jag hoppas på något riktigt spännande efter sista andetaget.
SvaraRaderaOj Bosse, visste inte att du tror på ett liv efter detta.
RaderaJag tror att det är bättre att gå på ett antal minor än att inte våga leva. Tack Bosse för att du tittade in ☺!