Bränna

Det brann i bröstet. En klyscha. Hon ogillade klichéer och tomma fraser. Ändock var den här sann. Fast kanhända brann det inte, utan mer en glöd. En pyrande brasa som när som helst kunde slå ut i tungor av eld.

Hon hade inte sovit på hela natten. Eller hade hon det? Domnade hon bort då och då? Hon ville tro det. Hur skulle hon annars klara av att hantera den här dagen?

Duschen kastade heta strålar över kroppen. Hastigt skruvade hon på kranen. Iskallt vatten som fick henne att skrika så det ekade i det helkaklade badrummet. Ett välbehövligt utbrott som var tillfredsställande i stunden. Tur att inte mamma och pappa var hemma.

De samlades i skolans aula. Det var sista dagen på terminen. Hon blev skelögd av att försöka hitta honom bland alla huvuden som vimlade förbi.

Rektorn hade redan börjat när hon såg honom. Han satt längst bak. Den vita skjortan glänste. Han måste ha kommit för sent. Så där lagom nonchalant. Som i ett nötskal likt honom. En klyscha till. Hela livet var fyllt av klyschor. Hennes åtminstone.