Hans
röst hade aldrig tidigare låtit så iskall.
"Har
du någonsin reflekterat över min situation?" sa han.
Det skar
i öronen när han tog tag i stolen och drog stolsbenen över golvet. Helst hade
hon velat hålla för öronen. Han satte sig tungt ner. Ryggen krummade. Hon
betraktade hans blekgrå ansikte med rynkorna som hopade sig längs kinderna.
"Klart
jag har."
"Jag
kan tyvärr inte se ett enda spår av det. Men stick du, bara."
"Men ...?"
"Klart som fan.
Jag kommer att supa ner mig. Det är vad som kommer att hända. Inget allvarligare
än så."
Stackars liten..........
SvaraRaderaKlassiskt att tvinga någon att stanna kvar... Då gäller det att sticka!
SvaraRaderaJavisst. Och det är ditt fel!
SvaraRaderaEtt förhållande som går åt fel håll. Bra berättat/kram
SvaraRaderaJobbig situation för båda, men att hota ... det är riktigt egocentriskt.
SvaraRaderaTACK!