Från Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafon
En mening mitt på sidan 20:
"Varför går ni inte hem och lägger er och låter mig
vara ifred, Fermín?"
Min text:
"Ni borde säga ifrån", sa
Fermín.
"Lätt för er att säga. Ni går
inte i mina skor", sa jag och slängde en blick ner på mina slitna bruna
kängor med snören som jag lagat ett antal gånger genom att knyta ihop avslitna trådiga
tåtar.
Fermín följde min blick och gjorde en
min som fick mig att misstänka att det var det sista han ville ... att behöva gå
i mina skor.
"Visserligen inte, Juan, men
jag har lätt att föreställa mig hur det är."
Nu log Fermín mot mig.
"Kan ni verkligen det?
Minsann."
"Jag har faktiskt inte heller levt
mitt liv sittande på en räkmacka."
"Inte?", sa jag och la
huvudet på sned och drog en lång suck. "Varför går ni inte hem och lägger
er och låter mig vara ifred, Fermín?"
Det här ögonblicket säger mycket, hur svårt det faktiskt är att förstå hur någon annan har det, hur lätt det är att tro att man gör det. De slitna skorna gör allt så levande här <3
SvaraRaderaDå bra citatet passade in i din text och blev en perfekt mening i den. "Andarnas labyrint" var bra tyckte jag.
SvaraRaderaFörutfattade tankar och kanske från bådas håll /kram
SvaraRaderaJa vi tror ofta att vi förstår andra och varandra, men hur säkra är vi?
SvaraRaderaZnogge, Zafon är en favorit. Och den här boken gillade jag verkligen. Sörjer att den tog slut. Inte samma sak att läsa den en andra gång. Men ska nog ändå.
KNYTA IHOP AVSLITNA TRÅDAR..
SvaraRaderaTack Ulla för att du läser!
Radera