Han säger att jag är en björk. En tårbjörk på våren - redo
att blomstra.
Den som står i vår trädgård, intill skogsbrynet.
Mina ben och
armar liknar trädets slokande grenar.
Dess
kvistar som skyddar genom att sträcka ut sina tentakler över marken.
Han säger
att jag kommer att stå stadigt genom livet. Välskött och skön.
Om än sorgen
blir min bästa vän.
Så sorgmodigt och vacker skrivet vännen. Tack /kram
SvaraRaderaVemodigt men vackert! Samtidigt så finns styrkan där...
SvaraRaderaEn fin profetia, vacker jämförelse. Jag ser björken, och längtar till våren <3
SvaraRaderaTack ni som läser!
SvaraRadera