Nu var det dags. Ögonblicket hon väntat på i hela sitt liv. Hon önskade intensivt att hon inte
varit sin egen värsta fiende. Hjärtat slog så hårt att pulsen dunkade ända ut i
kinderna. Hon var säker på att ljudet ekade rakt genom hela trapphuset, som om
någon satt och hamrade takten på en trumma någonstans. När som helst skulle de
höra och komma springande efter henne. De skulle kasta sig över henne, drämma
hennes huvud i stengolvet och släpa henne tillbaka.
Sista trappsteget. Eftersom hon
visste att träporten gnällde, tvingade hon sig att dra upp den försiktigt. Lite i taget. Precis innan den slog igen bakom
henne hörde hon röster. Hon sprang. Sprang för livet. För friheten.
Dramatiskt.
SvaraRaderaDet ligger så mycket bakom den här texten. Så mycket våld? Vilken utbrytning, så starkt när dörren öppnades till slut <3
SvaraRaderaSpännande och jag vill veta mera/kram
SvaraRaderaVilken dramatisk men härlig text som andas hopp på slutet för visst måste friheten segra?
SvaraRaderaSom början på en spännande film!
SvaraRaderaSpännande och fantasieggande!
SvaraRaderaTack! Ja Znogge jag hoppas verkligen att friheten segrar!
SvaraRadera