Den dagen. Den speciella dagen när Anna fick frågan och inte kunde
svara. Rodnaden som gjorde att kinderna pulserade av hetta och fukten klibbade
under armarna. Det var förstås inte första gången. Men det var då hon bestämde
sig. Aldrig mer. Vad det var som gjorde att allt havererade just vid det här tillfället
... det visste hon inte. Bara att hon sa högt för sig själv samma kväll, ensam
i sitt rum; aldrig mer.
Annas synsätt förvandlades pö om pö. Hennes självkänsla växte sakta. Efter ett tag märkte Anna att hon tog ut stegen när hon gick på gatan, tittade folk hon mötte i
ögonen.
Många år senare när Anna tänkte tillbaka på den tiden kunde hon le åt
sitt aningslösa jag. Till och med tycka om henne.
Så klart undrar jag vad det var för fråga Anna fick, den måste ha berört något som hon inte ville vara med om längre. Och så glädjande att hon kunde sätta ner foten, och förändras. Gillar verkligen att hon kunde tycka om sitt aningslösa jag i efterhand <3
SvaraRaderaVilken härlig förändring som växte fram hos Anna. Det kan vara en lång process men så härligt att hon bestämde sig!
SvaraRaderaMed visheten kommer insikten "sant"
SvaraRadera/kram
Nyfikenheten kittlar och fantasin tar vid. VAD VAR FRÅGAN??
SvaraRaderaJag tror att hon hade hört frågan tidigare många gånger, men att den just den här gången blev droppen.
SvaraRaderaTAck alla!
Förändring till det bättre!
SvaraRaderaVerkligen Pia!
Radera