English

"Ursäkta, skulle jag kunna få slå mig ner här?"

Han talade utpräglad Oxford english.

"Vad dricker du? Vitt vin? Jag bjuder. Så klart", fortsatte han. "Du känner inte igen mig, eller hur?"

"Du ser bekant ut", sa jag.

"Det lyser om dig att du inte har en aning om vem jag är."

Jag tog en klunk vin ur glaset som precis placerats framför mig av mannen i baren.

"Jag bor på Margarets B&B", sa han och såg på mig med huvudet på sned.

"Gör du? Jag har nog inte sett dig där. Kanske förresten."

"Kära nån, jag har ju inte presenterat mig. Kevin heter jag."         

"Karin heter jag. Nu kommer jag ihåg. Jag såg ett namn i gästliggaren. Kevin ... något.

"Du är från Sverige?" sa han.

“Hörs det?”

“Du förstår, jag är ett språkgeni”, sa han.

Jag studerade hans min för att kolla om han skojade, men såg inget speciellt.

"Du har inte jobbat på Margarets så länge, väl?" fortsatte han och slukade de sista dropparna i ölglaset.

Han vred på huvudet och knäppte ett par gånger med fingrarna.

"Ursäkta?" sa barmannen med eftertryck och utan att sluta torka ölglaset han höll i. " Ville ni något?"

"Ett glas vin och en öl."

"Som ni önskar", sa bartendern med tillgjord röst och gjorde en ful min bakom ryggen på Kevin.

Jag övervägde om jag skulle resa mig upp och gå. Men jag satt kvar.