Hon vinglade till när han sa orden. Det
svartnade. Under ett ögonblick såg hon honom inte, trots att han stod precis framför
henne. Kunde det vara möjligt? Klart det kunde. Det var hur tänkbart som helst.
As simple as that. Han hade haft ett förhållande med en annan. Han hade varit
förälskad i en annan kvinna. Nu såg hon honom. Synen fungerade igen. Hon betraktade
hur han stod bredbent, barfota och lutade sig mot diskbänken. I det läget var
det nära att hon slängt vinglaset rakt i ansiktet på honom. Hon kunde se framför sig hur glaset
krossades mot hans kind och rev upp ett stort blödande sår.
“Hon vet inte exakt när, men säger att hon är säker på att jag är pappan.”
"Vad tänker du
göra nu?" väste hon och det kändes som om hon blivit så hes att det var totalt omöjligt att ens
svälja saliv.
Vilken mardröm att få ett sådant besked. Tilliten måste vara rubbad för all framtid...
SvaraRaderaKram och fortsatt trevlig torsdag!
Tack Znogge! Ingen lätt situation.
RaderaKram från Ethel