Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 30 november 2017

De väntar

En tanka:

Mitt huvud dunkar
hjärtslagen gör mig andfådd
Mamma och pappa

Jag förstår att de väntar
på mig i vardagsrummet


8 kommentarer:

  1. Ja, håller med dig, lite samma känsla i våra texter. Den där paniken och olusten över att göra dem besvikna/behöva berätta något obehagligt/bli avslöjad, eller vad det nu kan vara. Fast din är förstås mycket snyggare rent skrivtekniskt, det enda jag minns från skoltiden är haikus :-) Tack för inspirationen, ska försöka skrivutmana mig själv på det sättet också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Kul om jag kan inspirera. Jag gillar ordnad poesi, som haiku eller tanka.

      Radera
  2. Det är ödesdigert. Föräldrar som väntar i vardagsrummet verkar så beräknat, något som ska ske som de planerat, och sällan är det väl något bra. Väldigt laddat skrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig. Barnet har inte en chans.

      Radera
  3. Själv undrar jag vad som kommer att avhandlas där i vardagsrummet. Känns som om det skulle kunna bli ett svårt samtal...

    Trevlig torsdag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har mina starka aningar om hur samtalet kommer att bli ...

      Radera
  4. Känns som det har varit bus på gång, sen hemkomst eller något ännu värre!

    SvaraRadera