För sent?

Han berättade för mig att hon var en otämjd tiger som när som helst, utan att i förväg ge minsta hint om vad som komma skulle, slog till. Inte slå som i att använda kroppen fysiskt, utan med genomträngande skarpa ord som hon med blixtens hastighet genom sina smala läppar lät slunga ut i luften. Till mig sa han att han tänkte på hennes plötsliga attacker som mentala pisksnärtar.

Hela tiden förberedde han sig för nästa urladdning. Han kände sig alltid orolig, uppjagad, total iskyla rann genom kroppen som slingrande kallblodiga larver. Ingenting hade han att sätta mot. Inga vassa repliker infann sig. Svarslös. Försvarslös. Orkeslös. Snart var det för sent.