Det var det jag innerst inne vetat hela tiden. Jag skulle inte komma undan. Första impulsen var att slå ifrån sig med båda händerna. När som helst skulle jag komma på ett sätt att slippa ta konsekvensen. Naturligtvis. Jag hade hittills i livet fixat allt till det bästa. Mitt bästa. I spåren av en viss eftersläpning fick jag dock inse faktum. Det fanns ingen väg hit eller dit, bara den enda raka vägen. Den ledde oavkortat till ett erkännande av min skuld. Med omedelbar verkan förvandlades jag till en brottsling. Blotta tanken fick mina axlar att skaka.
”Vafalls?” sa poliskommissarien
när jag slutligen stod framför skrivbordet med händerna knäppta om magen. ”Vad
hade du gjort sa du?”
Vill veta mer. Kul att läsa dig igen.
SvaraRaderaHåller med, jag vill också veta mer!
SvaraRaderaHåller dessutom med om att det var trevligt med ett inlägg igen :D
Kram
Tack så mycket KB och Znogge! ♥
SvaraRadera