Hosta

 Nu hade det gått för långt. Inte en gång till. Han sträckte på ryggen och betraktade Elsa med en kisande blick.

”Men pappa, jag måste ha de här jeansen”, sa hon med gnäll i rösten.

”Måste?”

”Precis! Måste.”

”Det finns billigare som ser exakt likadana ut” sa han och drog fram ett par jeans ur hyllan med högar av denimbyxor i samma slitna blå färg. Han höll upp dem framför sig och betraktade tyget ingående.

”Det finns det inte alls. Mina kompisar kommer att se direkt att det är fejk.”

”Det är ju bara varumärket som skiljer. Den lilla etiketten. Hur viktig kan den vara? Den syns inte ens.”

”Pappa, du anar inte. Hosta upp stålarna nu.”

”Elsa! Så säger en fin dotter inte till sin pappa. Vem har lärt dig det?”

”Ingen!” sa hon och klev iväg med ett par jeans.

”Vänta! Vart är du på väg?”

”Till provrummet” ropade Elsa utan att stanna.

Han suckade och gick efter.