Makten

Det lärde vi oss för länge sen. Att makten låg hos några få. Ingen politiker med i den lilla exklusiva skaran, enbart män i den privata näringslivssektorn.  Kanske en kvinna kunde armbåga sig fram, men de var mer än sällsynta. Vilka metoder kvinnorna använde för att komma upp sig, var det många som misstänkte inte var de gängse. Underligt nog tyckte jag synd om dem, hela bunten, trots det stora inflytandet och alla pengarna. De verkade så övergivna. Ensamma satt de på toppen och dinglade med benen.

En gång råkade jag få syn på en av dem, jag säger inte vem, på Operabaren i Stockholm. Jag hade fått för mig att han var lång och ståtlig, så var han en kortväxt, halvfet liten man. Ett skratt lämnade mina läppar. Det gick inte att hindra. Jag la märke till hans blick på mig. Han hade kanske fattat. Den kvinnan jag lärde känna där den kvällen över en drink sa:

"Du är för intellektuell för mig", sa hon och drog i sig det sista av drinken. "Vi kanske ses någon gång", fortsatte hon, reste sig upp och gick mot utgången.

När hon försvunnit fångade något min blick. Jag fokuserade. Det var han igen. Han log mot mig, blinkade och lyfte glaset.