Övergiven

Med sina höjda beniga axlar ger han ett intryck av att vara övergiven. Det är samme man som jag har lagt märke till några gånger tidigare. Han som vacklande tar sig fram nere på gatan. Som med sin osäkra gång ser ut som om han är onykter, men som jag genast förstår inte alls är det. Idag bär han inte sin beiga mockajacka utan han har en mörk kavaj. Han är så mager att kläderna hänger och ser för stora ut. Ändå ser jag att han är noggrann med sin klädsel. Hans detaljer avslöjar det. Hans enda knäppta kavajknapp längst upp, den persiskt mönstrade sidenhalsduken som är så där medvetet flaxigt knuten kring halsen och hans blankputsade svarta skor.

Jag undrar om han är nyinflyttad. Eller har han kanske bytt rutt? Möjligen har han bott i trakterna länge, en dag tröttnat på sitt vanliga promenadstråk och bestämde sig för att se något nytt. Även den här gången betraktar jag hans ostadiga färd längs huset på andra sidan gatan, ända tills han till slut försvinner runt husknuten.