En sån dag

Det var en sån där dag när inget hände. Hon satt och åt sin vanliga tallrik med yoghurt med de vanliga tillbehören. Och avslutade med sin vanliga mugg starkt kaffe med värmd mjölk. Idag hade ingen GP anlänt. Irriterad hade hon satt på teven och kollat morgonsoffan en stund istället. Men det gick inte att jämföra med att slå upp en egen morgontidning och metodiskt gå igenom de delar av tidningen hon alltid läste. Då bestämde ingen annan än hon själv. Så var det inte med morgonteve. Då avgjorde andra. Eller all matlagning. Hur orkade de, programledarna? Hon var förbluffad. Det hade gått så långt att så fort hon anade att det skulle bli ett matinslag, skyndade hon sig att byta kanal. Precis som hon gjorde när hon då och då kollade reklamkanaler. Alltid satt hon med fjärrkontrollen till hands för att hinna trycka bort.

Hela dagen hasade hon omkring i morgonrocken. Hon duschade inte, klädde sig inte. Hon brydde sig inte ens om att borsta tänderna. Kanske var det en osund tillfredsställelse hon kände när hon struntade i allt. I så fall struntade hon i det. Hon tänkte inte berätta för någon. Hon gick inte ut alls den här dagen. Vare sig med skräp eller till tvättstugan. En gång ringde mobilen. Hon lät den ringa.