Arket stirrade på mig. Fullständigt tomt och skinande vitt.
Inga raka bokstäver och heller inga bulliga. Inga alls. Hur kommer jag igång?
Hur? När jag svepte med händerna över tangentbordet gjorde det ont i fingertopparna.
Jag frös. Kanske var det anledningen till att orden försvann?
Att de liksom förfrös inne i hjärnan, fastnade i det iskalla. Möjligen skulle
det fungera om jag tinade upp hjärnan?
Vilken tur att vi inte tog bort badkaret när vi renoverade
badrummet i våras. Det var så nära. Vi sade till varandra att det var alltför
sällan som vi badade. Ingen idé. Förresten var det oekonomiskt och slösaktigt.
Men vi ändrade oss och behöll det.
Jag satte på varmvattenkranen. Öste på så mycket det gick.
Heta ångor spred sig. Sakta sänkte jag ner kroppen, centimeter för centimeter. Tills hela jag låg under ytan. Jag njöt.
Ett ljuvligt sätt att tina upp hjärnan. Glöm inte att andas bara.
SvaraRaderaJag har också tinat upp hjärnan idag ;) Kul läsning!
SvaraRaderaTungt
Kul! Undrar om arket stirrade lika mycket när du kom tillbaka efter badet.
SvaraRaderaFastnade för dig och dina ord sedan förra veckans bloggande om medmänsklighet. Blev därför en följare av dina ord.
SvaraRaderaDu vet väl att vi står på uppladdning när orden inte ens går att tvinga ut? Vi behöver denna vila ... tro mig :-) Kast ut badkare aldrig i livet. Finns det något bättre än att sjunka ned och sen bara slappa *ler* Du insåg det också / kram
Oh, tack för det Ljusletaren! Ska kolla din blogg också. Jag skriver inte varje dag. Brukar anta skrivarutmaningen Skrivpuff på nätet. Vi är några stycken som ofta återkommer där.
RaderaFörstår vad du menar vad gäller orden. Bra tanke att vi står på laddning. Kram från Ethel