Bournemouth

Det var mig han tittade på. Hans ögon rakt in i mina. Det sved i magen. Hans gungande gång rakt över scenen. Jag stirrade. Han hade svarta boots med hög klack. Inga killar hade höga klackar. Det var tjejigt och skrattretande. Ingen sa bögigt på den tiden. Jag tyckte det var sexigt. På honom. Så snäv vit skjorta att knapparna tänjde ut knapphålen. De svarta byxorna satt som direkt påsydda på den runda ändan och de muskulösa låren. Så drog han igång. Rösten. Den dundrade och omslöt mig. Musiken. Sången. Jag var 16 år, på språkresa i Bournemouth. Konsertsalen var fylld av kvinnor i alla åldrar. Mamman i det hem jag tillfälligt bodde i hade tagit på sig sin finaste knallrosa klänning och däröver dragit en röd täckjacka. Vi satt i första bänkraden. Bournemouth Concert Hall. Tom Jones.