Skulden

Från boken Bakhåll - Nio noveller av JD Salinger, sid 73, andra meningen.

 Jag vände mig om och såg Hövdingen komma släntrande över avenyn. Han kallades så eftersom han i alla sammanhang, både i skolan och på fritiden, alltid utgick ifrån att han skulle bestämma över oss andra. Och vi lät honom göra det. Han föddes säkert med ledaregenskaper. Eller kanske var det så att hans föräldrar alltid hade silkevantarna på hemma och gav honom föreställningen om att han var, om inte närmast en gud, så åtminstone den av högre makter utsedde härskaren. Det var för sent att gå över till andra sidan. Han hade redan sett mig. Faktiskt var det på det sättet, att han hade siktet inställt på just mig.

”Tjänare”, sade han med den tända cigaretten i ena mungipan.

Jag tittade på honom, utan att säga något. Nickade bara. Utan att ta blicken från mig, drog han ett djupt bloss och lät sen röken formas till stora ljusgrå ringar på utvägen. Jag var fascinerad över hur bottenlöst han kunde dra in röken ner i lungorna. Enbart med svårighet kunde jag hålla inne den hostattack jag kände hotade, trots att det inte var jag som rökte.

”Det är din tur.”

”Vad?”

”Du vet vad jag menar. Fettot är skyldig mig pengar. Du får kollekta. Han har gått över tiden.”

”Låter som om han är med barn”, sa jag och log.

”Nog för att det ser ut så, med den magen. Men hör du, märk inte ord. Det kan slå tillbaka på avsändaren."

Hövdingen pekade på mig med cigaretten. Jag fick en känsla av att han inte skulle dra sig för att sätta den tända cigaretten mot min kind, om han fick lust.

”Hur menar du att jag ska göra?”

Jag skrapade med min sneakersklädda fot i det grova gruset som fortfarande låg kvar sen vintern.

”Hur du gör det skiter jag i”, sa han. ”Men gör det. Senast på måndag ska jag ha pengarna.”