Dörren slogs upp och en kvinna bokstavligen kastade sig in i
rummet. Hennes kortklippta hår var mattsvart, säkert färgat hann jag tänka och hårtestar
stod rakt ut från skallen. Hon fick syn på mig, tog några långa steg och ställde
sig framför mig, flåsande. Hennes hals var rödflammig.
”Jag måste ha en sax”, sa hon.
Förvirringen spred sig genom min lekamen. Jag lade ihop
veckotidningen jag höll på att läsa och placerade den på soffbordet. Hon avbröt
mig mitt i läsandet, men det spelade ingen roll. Novellen om en kvinna som
överraskade sin man med en annan i deras gemensamma dubbelsäng var alltför
klassisk. Ointressant. Oengagerande.
”Sax?”
”Sax”, upprepade hon.
”Men jag har ingen sax.”
Jag såg upp mot henne. Hon vände snabbt huvudet mot dörren,
svängde sen tillbaka. Hon andades tungt med öppen mun. Jag såg hennes två stora
framtänder, gråaktiga och med ett litet luftigt mellanrum.
”Har du ingen i den?”, sa hon och nickade mot min röda
handväska.
”Jag går inte runt med saxar i väskan. Vad ska du med den
till?”
Jag slängde en blick på den äldre man som satt på en brun pinnstol
i inre delen av rummet. Stolens främre ben höll han lättade från golvet. De
svävade en decimeter upp i luften, medan han lutade ryggen tungt mot väggen. Han
stirrade med oseende blick på mig.
”Inget.”
Jag tittade på kvinnan igen.
”Inget? Men varför frågar du inte i mottagningsdisken? De
har nog säkert en du kan låna”, sa jag i en doserande ton.
Jag tog tag i tidningen jag nyss läst i och slog upp en sida
på måfå. Nu kände jag att jag ville avsluta samtalet. Kvinnan verkade konstig.
Minst sagt.
Man ska akta sig för människor med saxar och plastpåsar har jag hört...
SvaraRaderaIntressant, jag blir nyfiken.
SvaraRaderaKonstigt var ordet.
SvaraRaderaIntressant text. Jag tänker mig att de befinner sig på någon slags ålderdomshem.
SvaraRaderaJag tror dom var i ett väntrum på en vårdcentral eller akutpsyk :-)
SvaraRaderaJag tror dom var i ett väntrum på en vårdcentral eller akutpsyk :-)
SvaraRaderaså absurt... frågar efter en sax o personen bara....tar det lugnt...
SvaraRadera