De var mina vänner. För mig var det fullkomligt normalt. Jag
höll av dem. Väldigt mycket. Jag såg inte på dem som vilda otämjda djur. Vi
hade ömsesidig respekt för varandras olika liv och de visade med sina stora
bruna ögon att de tyckte om mig. Omtanke fanns i deras blickar. Ranchen låg
mitt på savannen. Inte mitt på egentligen, utan i den sydöstra änden, närmast stan,
omgiven av några få knotiga höga baobabträd och med milsvid utsikt. Det av
ålder väderbitna huset var uppfört med längsgående träpaneler, gråmålat och med
en lång veranda som löpte utmed hela framsidan. Där satt jag under ljumma
kvällar i en jämrande korgstol, läste och drack en kopp te. Baksidan, där
matsalen låg, hade tre stora fönster som vette ut mot gården. De stod praktiskt
taget alltid helt öppna.
En dag fick jag besök. Några gamla skolkamrater från förr. Vi
umgicks mycket under skoltiden, men det var många år sen nu. Vi kände inte
varandra längre. De skulle åka på safari i närheten, skrev de på e-mail och ville
ta en sväng förbi mig. Om jag var hemma.
Fönstren den dagen var som vanligt öppna och de tunna vita bomullsgardinerna
svängde dröjande i den varma vinden. Lunch
time. Vi satt vid det långa matsalsbordet, jag i högsätet på ena kortsidan. Jag
hade gjort i ordning afrikansk potatissallad kryddad med ingefära, koriander
och spiskummin och hade grillat lamm att äta till. Jag reagerade inte, jag var
så van. Men de andra, på en och samma gång hoppade alla fyra upp från sina
stolar under unisont hojtande. Jean och Brigitte hade stuckit in sina långa
halsar så långt att deras långsmala eleganta huvuden befann sig rakt ovanför
matsalsbordet. Med grace tog de några salladsblad var från uppläggningsfatet. Tuggade
och tuggade. Långsamt utan att stöta till kristallkronan som hängde i taket, svängde
de sen sina nosar åt mitt håll.
– Hej på er mina sötnosar, sa jag och strök mina fingrar
över den ena giraffens nos.
Underbar bild.
SvaraRaderaLjuvligt, ljuvligt.
SvaraRaderaJättefint!
SvaraRaderaÅh, vad du kan. Jag tycker så mycket om giraffer.
SvaraRaderaJättebra text!
SvaraRaderaDu har så fint språk. Skriver du bara "korta snuttar". Skulle vara kul att läsa något längre av dig.
SvaraRadera