Det där gjorde riktigt förbannat ont. Att
höra att jag kom i andra hand. Det sved i magen som om jag lidit av ett
svårartat magsår. Du var noga med att försäkra dig om att hon inte anade något.
Hela tiden. Du tittade tio gånger åt höger och lika många gånger åt vänster. Jag
fick en förnimmelse av att du hade fått en sjukdom som gjorde att du viljelöst och
utan att kunna hindra det, kastade huvudet fram och tillbaka. Planen var alltid
minutiöst lagd. Utan tänkbara ihåligheter eller fällor. Jag hatade det, jag
darrade inombords av raseri. Lallade ändå med, svängde
hit och dit, la mig vinn om att omsorgsfullt följa dig. Du ville diskutera ert
förhållande. Inte ditt och mitt, utan ert. Trots att hjärnans celler gjorde
uppror, gav jag dig goda råd. Diskuterade ert förhållande. Inte vårt. När du
skulle åka på semester stod jag på andra sidan gatan. Jag betraktade hur sommarvinden
lekte i ditt hår. Du log mot henne. Ett ledigt semesterleende. Tillsammans
lastade ni in resväskorna, smällde igen bildörrarna och åkte iväg. Jag stod där
ensam mitt på trottoaren. Du såg mig inte. Till sist sa du en gång att du inte
hade något att erbjuda mig. Du tyckte att du ville vara ärlig, sa du. Stumt
öppnade jag bildörren och klev ur. Utan att se mig om gick jag. Jag hörde hur
du la in växeln och drog iväg.
Bra, känns i magen...o så en lite liten igenkänningsfaktor....:-(, Hoppas du har en fin o rofylld sommar.
SvaraRaderaKram
=(
SvaraRaderaKing of Drama som sagt.
SvaraRaderaDu ville diskutera ert förhållande, inte vårt. Stark skrivet.
SvaraRaderaBra,.
SvaraRadera