Representant

Hon frös. Första delmomentet hade varit OK. Då hade alla deltagarna stått tillsammans på en lång rad på den enormt stora scenen, som badade i kallt ljus från stora spotlights. Klädda i likadana hallonröda sidendräkter fick de svara på frågor som

- Vad har du för framtidsplaner?
- Vad vill du helst av allt jobba med?
- Vilka intressen har du?
- Vad tycker du om världsläget? Är det något du vill ändra på?

Den sista frågan var värst. Världsläget? Vad skulle hon säga om det?

- Jag vill att det ska vara mindre fattigdom i världen. Det är vad jag vill arbeta för, färre fattiga, svarade hon.

Vilket dumt svar. Kunde hon inte sagt något mer begåvat? När hon försökte påminna sig om vad de andra hade svarat, var det tomt i huvudet. Hon hade inte hört någonting. Bara febrilt funderat på vad hon själv skulle svara.
Andra delmomentet. Baddräkten skavde i rumpan. Utan att kunna hindra det, kom hon på sig själv med att hela tiden dra i nederkanten på baddräkten för att täcka skinkorna. Snart drog hon väl sönder resåren och då skulle hon avslöja ännu mer. Hon sneglade på sina tävlingskollegor. Alla stod och tittade stint rakt ut över publikhavet, med axlarna en aning uppdragna. De frös säkert allihop. Hon såg att fötterna på de flesta darrade en aning på de decimeterhöga silverfärgade sandalettklackarna. Oj. Just det. Hon måste le. Måste dra upp smilbanden. Det här var viktigt. Hon representerade sitt land och fick inte göra bort sig. Le nu. Le.

- En deltagare i taget tar nu ett steg fram och går några steg över scenen, vänder sig om och går tillbaka, stannar och snurrar ett varv.

Hon rätade på ryggen och tog första klivet ut.