Äntligen rast! Hon satte sig tungt ner vid lunchbordet och sparkade av sig Birkenstockarna. De ingrott svettiga skorna flög iväg några meter och landade smällande mot väggen mitt emot där hon satt. Lagda skor ligger, tänkte hon och sjönk långt ner i stolen samtidigt som hon gav ifrån sig en djup suck. Hennes ögon landade på anslagstavlan. Ett nytt anslag. Hon hasade sig upp från sin halvliggande ställning. Vad stod det?
”Lystring! Du som tog min nyinköpta Västerbottenost som låg i kylen! Lägg tillbaka den! Genast!”
Härlig slutkläm som får mig att dra på smilbanden. En väldigt bra text i koncentrat. Bra närvarokänsla!...Jag förstår varför man vill ha tillbaka en Västerbottenost, lika väl som att man vill stjäla en...
SvaraRaderavem kan motstå arga lappar...? härligt
SvaraRaderaDramatik!
SvaraRaderaOch där rök den lilla gläntan av ro...
SvaraRaderaSkönt skrivet!
/saqer
haha bra
SvaraRaderaHahaha, dagliga diskussioner på mitt jobb om vems grejer som är vems i kylskåpet gjorde att jag skrattade högt åt din text, mitt i prick=)
SvaraRaderaTräffsäkert.
SvaraRaderaPerfekt onsdagspuff!Jag ler.
SvaraRaderaRolig puff! Nu blev jag hungrig... ostmacka? :)
SvaraRaderaPang på vardagsdramatiken.
SvaraRaderaHej Ethel, vad glad jag är att jag hittade fram till din blogg. Hade inte velat missa alla dina underfundiga, allvarliga, spännande texter!
SvaraRadera