Ett ord jag aldrig använder är "oäkting"

Året är 1923.
Han är en karlakarl. Populär bland de kvinnor som bor i den lilla byn. Erkänt duktig dessutom och stark som en oxe. Ser ut som en riktig ursvensk, lockigt blont hår och bred haka. Han är förlovad.

Hon är liten, tunn och ger ett bräckligt intryck. Mörkt hår, alltid uppsatt i en liten knut och bruna allvarliga ögon. Hennes familj är babtister. Hon är inte den kvinna han är förlovad med.
Men de träffas och hon blir förälskad. För en stund överger hon sina religiösa ideal, ger sig hän.

Hon blir med barn. En oäkting säger alla i byn. De tvingas att gifta sig, men äktenskapet blir inte lyckligt. Han träffar andra. Hon är så olycklig att hon blir sjuk. Dör tidigt. Hjärtat orkar inte.

Oäktingen är min pappa.

Att ta steget

Hon hade träffat en annan. Båda är gifta sen många år. Bådas äktenskap är lika döda.
De träffas i smyg. Smyger runt hörnen för att inte bli igenkända. Vågar inte hålla varandra i handen, trots att de dras till varandra likt magneter till metall. Älskar hett och snabbt på hotell med tvivelaktigt rykte. Så klassiskt och så simpelt.

Till sist sa hon: "Jag orkar inte längre. Jag skiljer mig. Och du?"
Han sa: "Men hon är som en syster för mig. Och jag har inget att erbjuda dig."
Inget att erbjuda mig? tänker hon och känner sig både arg och otålig. Som en syster?
Betyder förälskelsen ingenting? Är tryggheten mer värd?

Hon bestämmer sig. Skiljer sig. Går ut genom den gamla porten och in i en ny. Till ett annat liv. Nu singel för första gången på länge. Går in för att glömma honom. Nu tänker hon på honom som en bror.

Då säger han: "Jag har skilt mig".
Hon kan inte låta bli. Något släpper inom henne. Känslorna strömmar. Med full kraft.

En absurd värld

– Du kan inte få din frihet!
– Varför det?
– Därför att det är ditt fel!
– Hurdå?
– Helt enkelt bara med din uppenbarelse!
– Hurdå?
– Ditt hår, din kropp.
– Vad kan jag göra?
– Underordna dig eller hoppa!
– Hur ska jag kunna välja?
– Du måste!
– Det är orättvist!
– Vem har sagt att det ska vara rättvist? Du har två val, skam eller barmhärtighet.

Du vet

Hela din närmsta släkt bodde i Dalarna.

Om inte dina föräldrar hade flyttat till Lund vet du, att du aldrig hade flyttat till Halmstad.

Sen kom din syster med familj.

Sen kom din bror.

Eftersom du flyttade till Halmstad för att vara lite närmre dina föräldrar, träffade du Sverker.

Om du inte hade känt dig så ensam som du gjorde vet du, att du inte sagt ja till att dejta Sverker. Du var aldrig kär, men ni skrattade ju så bra ihop.

Om du hade varit en tryggare person hade du aldrig flyttat ihop med Sverker. Hur läskigt det än känns, att för dig själv så här länge efteråt erkänna för dig själv.

Om inte din syster bett dig gå med till gymmet vet du, att du aldrig träffat Inger.

Om du aldrig träffat Inger vet du, att du och Janne aldrig mötts. Ni hade aldrig fått uppleva varandra, känt förälskelsens feberfrossa och älskogens fuktiga djungelhetta.