Hon hade träffat en annan. Båda är gifta sen många år. Bådas äktenskap är lika döda.
De träffas i smyg. Smyger runt hörnen för att inte bli igenkända. Vågar inte hålla varandra i handen, trots att de dras till varandra likt magneter till metall. Älskar hett och snabbt på hotell med tvivelaktigt rykte. Så klassiskt och så simpelt.
Till sist sa hon: "Jag orkar inte längre. Jag skiljer mig. Och du?"
Han sa: "Men hon är som en syster för mig. Och jag har inget att erbjuda dig."
Inget att erbjuda mig? tänker hon och känner sig både arg och otålig. Som en syster?
Betyder förälskelsen ingenting? Är tryggheten mer värd?
Hon bestämmer sig. Skiljer sig. Går ut genom den gamla porten och in i en ny. Till ett annat liv. Nu singel för första gången på länge. Går in för att glömma honom. Nu tänker hon på honom som en bror.
Då säger han: "Jag har skilt mig".
Hon kan inte låta bli. Något släpper inom henne. Känslorna strömmar. Med full kraft.
Början var bra men slutet lite snopet, tycker jag.
SvaraRaderaHmm, det är inte bara att stänga av och på känslor, de lever sitt eget liv.
SvaraRadera