Utsökt

 Med långa kliv kom han rakt mot mig. Jag insåg att det var omöjligt att fly. Han var snabbare än jag. Djungeln var hans hem. Jag avvaktade. Han sträckte fram en rödfärgad hand med sorgkantade breda naglar. Jag tog den, med ens medveten om mitt svettblöta tunna linne. Hur avslöjande det var. Det kraftiga greppet om mina fingrar gjorde nästan ont. Han ledsagade mig in i mitten av ringen med män. De formerade sig i en rad bakom mig och mannen.

Vi vandrade iväg. Alla utom jag var barfota. Jag kände mig klumpig i mina tjocka läderkängor. Under tiden vi gick hummade männen dovt bakom oss i takt med våra steg. Efter en stund bredde en stor öppen plats ut sig framför oss. Högt uppe på ett berg beklätt med djupgröna täta buskar var en hög stenbyggnad placerad. Jag fick en förnimmelse av att det var kungens palats. Platsen för makteliten med god överblick över alla undersåtar och tidigt upptäcka fiender som närmade sig.

En räcka trappsteg slingrade sig som en lång orm uppför klippan. Det var till den trappan vi var på väg. Mannen släppte min hand och med viftande händer och gutturala rop visade han att jag skulle gå uppåt. Med ett tjugotal män bakom mig började jag klättringen uppåt. Det dröjde inte länge innan jag flåsande var tvungen att stanna. Hans valkiga händer som tryckte hårt i ryggen tvingade mig att fortsätta.

 ”Du ska bli vår nya drottning!”

Jag stirrade på mannen som satt i en enorm stol längst in i den stora salen.

”Du ska bli min hustru.”

Det ekade i rummet. Hans ord studsade runt väggarna och gav intryck av många mörka röster. Männen hade med milda knuffar tvingat in mig i stenpalatset. Nu stod jag framför den person som hade makten. Så slog det mig. Jag hade inte insett förrän nu varför jag förstod orden han yttrade. Han pratade portugisiska.

”Min ärade maka. Vi har väntat länge på dig. Utsökt", sa han och log.

”Men …?” sa jag och slog ut med armarna. ”Jag är en främling.”

”Shh …” sa mannen och knäppte med fingrarna. Genast uppenbarade sig två kvinnor i en öppning bakom honom som jag inte lagt märke till. Barfota gled de ljudlöst fram till mig och höll mig varligt i varsin arm.

”Du behöver tvättas”, sa han.

Kvinnornas grepp hårdnade och jag hade inget annat val än att följa med. Ögonblicket innan vi försvann ut vred jag på huvudet. Salen var tom. Alla männen var borta. Kungens stol var tom.