Sakta går hon uppför
trappan och fram emot kofferten som står i hörnan av vinden. Hon lyfter på det
tunga locket och hittar inte dagboken som legat där i flera år. Emma gräver
runt med skälvande fingrar. Den bara måste vara där. Den
lilla röda anteckningsboken har hon gömt mitt i en hög med hemvävda kökshanddukar
som hon ärvt av mormor. Till slut vänder hon på trunken. Ett lågt buller när innehållet hamnar på det dammiga trägolvet. Paniken sitter i halsen.
Känslan av att kvävas. Inte få luft. Hon sjunker ner på golvet.
"Emma? Är du där
uppe?"
Hon sitter orörlig.
Kämpar med att hitta tillbaka till normal andning.
"Vad håller du
på med?"
Hon hör hans sko
landa på första trappsteget. Han vet allt. Vet att han är bedragen.
"Emma!"
Dramatiskt.
SvaraRaderaTack KB!
SvaraRadera