Jag föddes en gång för många år sen. En mörk decemberdag.
Eller natt var det. Klockan var tre har mamma berättat. Ibland sörjer jag att
jag inte kommer ihåg något från min egen födsel eller åren som följde. Tänk att
ha minnen från den tiden. Födseln kanske är bra att inte komma ihåg. Säkerligen
en traumatisk upplevelse som annars satt spår hela livet.
Mitt första minne är
från 4-årsåldern. Framför mig ser jag hur jag ramlar från något högt och slår
tänderna i en vass bordskant. Jag hör min egen gråt och mammas tröstande ord.
Känner den lösa tanden.
Själv föddes jag den första dagen på sommarens sista månad. Jag minns något liknande. Min trehjuling välte mot trottoarkanten och kusin körde ner för en garagebrant. Bula och fläskläpp blev resultatet.
SvaraRaderaGod söndag!
Haha kul att få ta del av det Znogge. Jag ofta är det väl när något dramatiskt har hänt. Det är då vi kan ha ett minne av det hela.
RaderaJa det är väl från den åldern man minns. Tur kanske men det hade varit spännande att minnas babylivet. Våta blöjor och väntan på mat och väntan på mat..
SvaraRaderaLåter ju inte jättekul KB ... våta blöjor och väntan på mat, haha.
RaderaFöddes i slutet av december. Minns min röda åkpåse i sittvagnen och minns hur skönt solen värmde med mera.
SvaraRaderaBra ordat/kram
Oj det var inte dåligt att minnas färgen på åkpåsen! Kram
RaderaDet finns dom som säger att de minns sin egen födelse. Jag tvivlar, men det skulle vara intressant. Tror jag...
SvaraRaderaJag tvivlar också.
Radera