Pontus reste sig upp och gick.
"Vänta!" ropade hon.
Han vred på huvudet.
"Vad?"
"Fattar du väl att jag inte
kan hålla samma takt som du."
Med blicken fastnaglad i hans
ansikte tog hon ett par steg. Pontus kinder hettade. Helst hade han velat
fortsätta gå. Strunta i henne. Men han stod kvar. Hon påminde om en fågel som på
grund av en benskada tvingades knäa fram. Han slängde blickar omkring sig och konstaterade
med en suck att ingen hade uppmärksammat henne. Alla var upptagna med att kika
in i butikernas vårskyltningar och med att konversera varandra.
"Varför kan du inte ha skor
på dig som du klarar att gå i normalt?"
Hon snyftade till, tittade på Pontus
med munnen formad till en sned grimas.
"Jag vill ju bara vara
fin."
"Fin?!" fräste han.
"För vem då?"
"Vårfin för dig."
"För mig? Det tror jag inte
på. Kom nu. Jag vill hem."
Bra ordat!
SvaraRaderaKom att tänka på en kvinna som gick fult i sina högklackade skor. Allt tycktes titta på henne! Tacka vet jag fotriktiga skort :-)
/kram
Tack Ljusletaren! En konst att gå snyggt i högklackat. Är det värt besväret? Nej det har jag aldrig tyckt.
RaderaFör honom skulle jag inte vilja göra mig fin!
SvaraRaderaNej inte jag heller Ulla!
RaderaVill man vara fin så får man lida pin men lite lider jag med henne.
SvaraRaderaHa en bra måndag!
Det är väl så Znogge! Antagligen får man ha sådana skor enbart när man sitter ner och slipper gå omkring ;-).
RaderaHur kommer du på allt? Vet inte om jag skulle lyckas få ur mig så korta, bra texter titt som tätt, tvivlar starkt på det;)
SvaraRaderaLouise, tror det blir en vana efter ett tag. Prova du också! En dag när du känner dig lugn och kan sitta för dig själv och bara spåna. Tack Louise!
Radera