Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 17 juli 2018

Skulden


Det är klart att hon tänkte tillbaka. Att hindra tankarna var omöjligt. Fast trots allt var minnesbilden oskarp. Även om den pockade på och gjorde att hon ständigt gick omkring med smärtor i nacken. Hon hade läst i en tidning att det inte funkade att förtränga minnen. De fanns där någonstans för evigt i något av hjärncellernas alla skrymslen. Hon fattade sammanhangen.  Hjärnan hade hela makten. Inget alls hade hon själv att sätta emot. Det var som om hjärnan straffade henne genom att inte låta henne vila. Efter hand fann hon fragment efter fragment av sitt allra innersta. Hon blev medveten fast hon protesterade. Så när hjärnan bestämde att det var dags, stod allt klart som en stjärnklar bitande kall vinternatt. Då  kom hon inte undan utan tvingades låta skuldmedvetenheten komma upp till ytan. 

5 kommentarer:

  1. Men kanske är det ändå bättre att minnas än att inte göra det. Då kan man förhoppningsvis bearbeta och gå vidare...

    Ha en bra tisdag!

    SvaraRadera
  2. Ja, jag håller med Znogge!

    SvaraRadera
  3. Kanske man behöver hjälp från experter för att klara situationen. Tack för er respons!

    SvaraRadera
  4. Jag håller med tidigare kommentarer, jag tror det är viktigt att minnas så att en kan bearbeta på egen hand och helst med expertis så att en kan få släppa och gå vidare <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. För inte så jättelänge sen var den del psykologer ense om att det gick att förtränga minnen. Den tanken är har man övergett nu, tror jag, de flesta. Tror på det ni alla säger, minnet finns kvar. Bättre att bearbeta.

      Tack Boel för din kommentar!

      Radera