Jag önskar att jag kunde få alla
att förstå meningen med livet. Att det inte finns någon. Efter många år av funderande
har jag äntligen förstått. Det är just nu i denna stund som livet har en
mening. För mig. Ingen ger mig någon betydelse att hänga upp min tillvaro på. Jag
får skapa den själv.
I tusentals år har några, med större
härskarambitioner än vi andra, hittat på olika anledningar till att göra livet besvärligt
för oss. De har genom list och allehanda tricks fått oss att tro att vi måste
det ena eller det andra för att få komma till… ja en himmel. Du syndfulla
människa måste få förlåtelse innan du dör.
När jag slutar leva, är jag som
individ borta för alltid. Jag finns kvar på jorden, som en liten del av alltet.
Som det stjärnstoft som jag alltid varit. Som vi alla och hela universum består
av.
Bra!
SvaraRaderaJättebra! ;-)
SvaraRaderaSå är det nog.
SvaraRaderaSkönt komma till insikt :)
SvaraRaderaFint skrivet!
SvaraRaderaVackert och poetiskt.
SvaraRaderaInsiktsfullt.
SvaraRaderaMycket att tänka på i det existentialistiska.
SvaraRadera