Lågan i mitt liv. Den kan inte släckas.
Många har försökt. Med framgång. Fast
inte med ett fullständigt, helt och hållet, bra resultat. Jag själv är förresten
min allra värsta och mest hätska fiende. Ofta säger jag till mig själv att jag
inte duger. Min ofullständiga kropp, mina
bristande kunskaper, min charmlöshet eller mitt dåliga minne. Men ljuset finns
ändå alltid där någonstans, långt därinne. Om än ibland som näst intill falnad glöd. Än så länge har jag alltid efter mycket sökande till slut ändå hittat det. Ljuset
i mitt liv.
Så många som har det så. Jag önskar att jag kunde putta ner den där elaka lilla figuren som sitter på deras axel och säger alla elaka saker. Tänk så härligt om de istället fick höra "Det där gjorde du bra", "Din kropp ställer alltid upp för dig" och "Du kan verkligen konsten att möta människor på rätt sätt".
SvaraRaderaHåller med dig!
RaderaHåll fast vid ljuset.
SvaraRaderaHåll fast vid ljuset.
SvaraRaderaStrunta i mörkret - låt ljuset flöda! Du är ju så himla bra som du är!!!!
SvaraRaderaELVIS
Ja vi är oftast våra egna fienden, det är viktigt att vi själva håller ljuset tänd. Som dem säger i flygplan, du måste ta på dig masken först till dig själv innan du hjälper andra. Bar skrivet :-)
SvaraRaderaJust det, strunta i mörkret och låt ljuset flöda!
SvaraRaderaDet är rätt!
SvaraRadera