Hon frös. Hon hade för tunna kläder.
Håret låg som en tunn ishinna mot skallen och det ihållande regnet gjorde hennes
kropp mosigt fuktig. Förgäves försökte hon värma händerna mot temuggen. Igår hade
han sagt något. Med vilsen blick och med halvstängd mun mumlade han. Hon
stirrade på hans läppar som då och då öppnades precis så mycket att hon under
ett kort ögonblick kunde se hans tänder.
Hon lät inte orden han sade tränga
in i hennes hjärna. Termerna han använde låg och skvalpade precis utanför
hjärnans hinna. De tryckte på och ville in. Det gick inte att hålla emot
längre. Allt sipprade sakta in.
Hon reste sig hastigt upp. Han kunde
dra åt helvete.
Bild från http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5
Bild från http://www.theguardian.com/uk-news/gallery/2015/jul/28/your-underwhelming-uk-holiday-photographs#img-5
Bra! Gillar speciellt det där med att kroppen var mosigt fuktig.
SvaraRaderaBeskriver bilden bra!
SvaraRaderaSåja, pån tills han blör, haha. Bra skrivet, jag blir inspirerad!
SvaraRaderaJättebra. Gillar hårets hinna
SvaraRadera