Kulturkollos tisdagsutmaning: Generationer

Det första som dyker upp i min hjärna och som skildrar min generation är boken Jack av Ulf Lundell. När jag läste den kände jag så väl igen mig. Fortfarande, fast det var en bit in på 70-talet, var det en tid och en atmosfär av Flower Power och Make peace, not war. Cykelsemester på Gotland. Inte planera, utan att bara kasta sig över närmsta cykel och dra iväg. Obekymrat med flängande hår, slitna jeans, mycket festande, havsbad och blå himmel. Fast en bitter baksmälla gjorde sig hårt påmind när vi kom hem. Vad skulle vi göra nu? Ingen lust alls att bli vuxen. Ville vara kvar i chimären.

Definierar min generation? Måste vara The Beatles. Det var en revolution som skedde samtidigt med att de gjorde succé. En ungdomskult växte som inte funnits på samma sätt tidigare. Friheten. Fri sex, p-piller, rock & roll och hippies. Jag glömmer aldrig när jag första gången hörde och såg Beatles. Det var i teveprogrammet Drop In och jag var hemma hos en kompis. Hennes mamma ropade på oss att komma och kolla. I samma ögonblick som jag la ögonen på tevebilden var jag helt såld. Fascinerad. Vilket sound! Vilka låtar! Vilka killar i sina långa luggar som de slängde med. Vi tyckte att de var långhåriga. Killarna i min klass var alla snaggade. Idag ser jag bara fyra otroligt propra och välartade ynglingar. Sen den dagen har jag lyssnat på pop och rock. Både gammal och ny musik.