Segerrus

Hennes arbetsliv kändes fullkomligt bortkastat. Inte en enda gång under alla de fyrtio år hon arbetat hade hon trivts, aldrig känt att hon fått utlopp för sin kreativa förmåga. Jo, en gång. Bara så där, utan hon tänkt närmare efter, sa hon en dag upp sig. Tog de få sparpengar hon hade, trotsade att det var en drömklyscha och investerade i ett litet café på Södra Vägen, mitt emot Universeum.

Det var ett mycket krävande och fysiskt tungt jobb, som inte gav några stora inkomster. Hon stortrivdes med att träffa folk, att servera gott kaffe, feta smörgåsar, hemlagade läckra pajer och heta soppor. Inte en enda kund gick ut genom dörren utan att först fälla en kommentar.

- Verkligen delikat, jag kommer snart tillbaka, sa alla.

Hon blev varm inombords, rätade på ryggen och lyckan drillade omkring i bröstet. Tyvärr fick hon lägga ner verksamheten efter två år. Pengarna var slut och siffrorna i bokslutet lysande röda. Hon hittade ingen annan lösning än att sälja verksamheten.

Efter några månader av arbetslöshet, lyckades hon få ett jobb. Förstås inom samma bransch hon tidigare med snabba lätta steg, i segerrus, hade lämnat. Det var det enda hon kunde.

När hon på morgnarna betraktade sig i spegeln, såg hon att axlarna pekade snett uppåt, närmade sig halsen. Ögonen som mötte henne i hallspegeln var täckta av en grå hinna och vid munnen såg hon tunna lodräta linjer. En suck undslapp henne. Cirkeln var sluten.