In i dimman

Hon låg hela tiden i vänsterfilen, i snabb takt körde hon om bil efter bil. Varför körde alla så sakta? Reflexionen flimrade hastigt genom hjärnan och försvann bort in i dimman hon såg genom bilfönstret. Hon hade bråttom. Bråttom.

Avfarten närmade sig. Hon svängde av motorvägen utan att bromsa. Växlade ner till fyrans växel. Däcken spann loss. I den stunden fanns ingen tid, just då stod hela världen fullständigt stilla. Bilen snurrade och snurrade. Hon satt och betraktade hur asfalten glittrade som ljuset från miljoner stjärnor.

Rycket när bilen till slut stannade fick henne att vakna.  Små grunda stön undslapp henne. Sen. En lång djup inandning följdes av ett högljutt utblås. Nästan som ett skrik. Hon öppnade bildörren och lät sina läderstövelklädda fötter möta vägbanan. Benen darrade. Med ett hårt tag om bildörren reste hon sig upp. Precis i färd med att ta första steget slant hon och föll handlöst.