Huden var en aning gulbrun, en dragning åt matt guld. Fingrarna
såg starka ut. Inte grova, utan snarare orubbligt seniga. Det var fingrar som inte
drog sig för fysiskt krävande arbete, fingrar som klarade det mesta i
hantverksväg.
Naglarna fångade speciellt mitt intresse, trots frånvaron av
manikyr. De var fulländade, perfekt proportionerligt fyrkantiga och kort och rakt
avklippta.
Jag önskade att jag kunde sitta för evigt och titta på min
morfars händer.
Fint. Händerna säger mycket om människor.
SvaraRaderaVilken kärleksförklaring. Kul att se dig här igen. Tänkte på dig förut idag.
SvaraRaderaDu är verkligt bra på att skildra barnperspektiv. Kul att se dig tillbaka!
SvaraRaderaFint skrivet.
SvaraRaderaSärskilt gamlas händer är fascinerande. När man tänker på vad de varit med om. Kul att du är tillbaka.
SvaraRadera