Hennes varma kropp och glödande ord har en speciell doft. En
exklusiv lukt som enbart är hennes egen. Allt omkring henne andas på samma sätt.
Har samma lynne. Samma drag.
I sjöns blanka spegelbild studerar hon sitt ansikte. Bakom
konturerna av sin kropp förnimmer hon suddiga anletsdrag. Okända varelser som betraktar
henne. Som en reflektion från himlen speglar de sig i vattnet. Ser de henne som hon ser sig själv? Hur ska hon kunna veta?
Vackert. Första meningen!
SvaraRaderaSpännande text på något sätt.
SvaraRaderaEgenhet i dubbla skikt "Narcissa" fångad i eget majestät? Vacker text.
SvaraRaderaFint om vad som är ens eget.
SvaraRaderaPoetiskt, vackert, blir nyfiken på vem hon är.
SvaraRaderaNär jag läste din text tänkte jag genast på en målning som jag nyss hade sett och beundrat på nätet: http://www.chabotgallery.com/wp-content/uploads/2009/07/metamorphosen_xiii_24x18in.jpg
SvaraRaderaAlltid lika spännande att läsa och se vilka associationer som dyker upp.