Den vita rocken

Hon bet ihop och lät den övre tandraden med intensiva snabba rörelser nöta mot den undre. Genom manövern uppstod en friktion, som åstadkom ett gällt gnissel inne i hennes huvud. Oväsendet till trots kände hon sig ändå bättre. Oljudet dränkte de skärande hammarslagen som höll på att ta kål på hennes hjärna.

Längre ner i korridoren uppenbarade sig en figur. Den uppknäppta vita rocken slängde runt hans gängliga kropp. Den ända upp till halsen knäppta bomullsskjortan och flugan i samma färger, rött, grönt och blått, hade olika rutmönster. Det flimrade för hennes ögon, hon blev bländad. Huvudvärken skrek åter i henne.

-          God morgon. Är det du som är Lisa?

-          Mm.

-          Det är jag som är doktor Franzén. Var så god och kom med här.

Han svängde runt så hastigt att rocken stod rakt ut som en spänd spinnaker runt honom.

      -       Mitt rum ligger här intill. Vi går dit så vi får prata i lugn och ro. Det blir väl bra?

Doktor Franzén? tänkte hon. Borde jag känna till det namnet?

-          Det blir väl bra?

-          Mm.

Han gick fram till en av dörrarna till vänster i korridoren, tog upp en tjock nyckelknippa som satt i bältet. Det rasslade högt när hans högra hand vispade runt i högen av nycklar.

      -          Här är den.

Han låste upp dörren, vände sig mot henne och visade med en svepande handrörelse att hon kunde gå in.

-          Sätt dig där, sa han och pekade på en besöksstol, jag kommer snart.

Hon gick in, samtidigt hörde hon hur dörren stängdes bakom henne. Det knäppte till i låset.