Sorg var ingen rak känsla, tänkte hon. Sorgen kom alltid med
krokiga, vindliga vindar. Saknaden var inte alls något som ständigt tyngde
hennes inre.
Smärtan kunde dyka upp plötsligt, när hon inte alls var
beredd. Hon kunde vara på strålande humör. Roade sig mitt bland vänner.Kanske kände ren lycka. Då dök den upp. Glädjen förvandlades på ett ögonblick till vemod, väckte en längtan som skrek i hennes kropp.
Fint iakttaget!
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaPia, som bytt från vit bil till grå fågel.
Fin vinkling.
SvaraRaderaAng kommentar hos mig. Jag har bytt från vit bil till grå fågel, eftrsom jag inte ville att mina blogginlägg skulle förknippas med mitt namn.
SvaraRaderaSant.
SvaraRaderaKlokt!
SvaraRaderaJa så kan det kännas
SvaraRaderaFint skrivet. Jag gillar allitterationer och du har särskilt en fin; vindlingar vindar
SvaraRaderavackerhet bor det i din text vindlingar å vilket vackert uttryck det ska få flytta in hos mig
SvaraRaderaVäl fångat!
SvaraRadera