Tungt sommarregn

Tjiofs, lät det när hon tog steget ut på gräsmattan och kyligt regnvatten stänkte runt smalbenen. Varför tog jag på mig tygskorna? tänkte hon. Ganska obegåvat eftersom det har regnat hela dagen. Nu när hon redan var blöt om fötterna var det ingen idé att vända om, gå tillbaka in och byta till gummistövlar. Hon klafsade vidare. När hon råkade trampa på sniglarnas brunspräckliga klena boningar krasade det under espadrillernas tunna gummisulor. Hon fokuserade blicken, stirrade ner i gräset och såg att gräsmattan var full av de små djuren. De låg gruppvis. Är sniglar flockdjur?

Undrar om de lever vidare ändå, utan huset på ryggen? funderade hon, samtidigt som hon tog nästa steg. De som överlevde den stora grobianens blytunga tryck ovanifrån och inte deformerades och förvandlades till en blöt smet under jättens fötter. Hon såg även en och annan svällande svart snigel liggande i gräset, helt stilla. Åsynen av de massivt spolformade varelserna fick henne att må illa. De såg klibbigt blanka ut, inte alls söta som de mindre med hus.

Blommor, var det jag skulle hämta, sa hon till sig själv och tog några sista långa fjädrande kliv för att minimera snigeldestruktionen och kom ut på ängen.  Hon plockade himmelsblå förgätmigej, gula smörblommor och hallonröda svulstiga vallmoblommor, som arrangerades i en sirlig bukett. Det räckte med tre sorter och hon hade inte för avsikt att hoppa över några gärdsgårdar. Huvudsaken att hon gjorde allt på sitt eget sätt. Vid midnatt skulle hon lägga blommorna under sin ena huvudkudde. Den klädd med nytvättat örngott i vit egyptisk bomull och knypplad spetskant. Hon skulle lägga högra kinden emot det svala tyget och sen skulle drömprinsen ge sig tillkänna.