Ta priset

Tävlingar sporrade henne. Hon kunde inte låta bli att vara med även om chansen att vinna var, om inte minimal, så än finare än ett typiskt svenskt hårstrå. Det spelade ingen roll om det var fysiska eller mentala matcher hon gick, hon gick totalt in i fajten. Hela kroppen var involverad. Det surrade och sjöd från huvudsvålen till stortårna.

Lika taggad som hon kände sig under förloppet, lika ledsen och nedstämd blev hon varenda gång hon var tvungen att inse att; ”ne…hej, inte den här gången heller, jag tog inte priset”. För att vid nästa tillfälle, ta mig tusan, åka dit igen.

Analys: hon älskade att känna kittlet. Tävlingsinstinkten tog över varenda gång. Nej, ge upp skulle hon aldrig någonsin göra.