Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 13 december 2010

Faster Ediths ideal (en liten livsfilosofisk betraktelse)

- När jag var tonåring, sa faster Edith och tittade upp från VI LÄSER’s aningen svåra Litteraturkryss. Då visste jag precis hur en idealisk kvinna skulle vara, fortsatte hon.

- Varför kom du att tänka på det just nu?, frågade jag och kände att ögonbrynen höjdes och fick pannan att rynkas.

- För att jag under en lång stund har suttit och stirrat på ordet ideal i korsordet. Tre tomma rutor. Jag funderar. Tre bokstäver. Det enda jag kommer på är förebild eller ledstjärna, men… tre bokstäver? Det står still.

- Idé, kanske?

- Idé? Ja naturligtvis. Idé – ideal. Som i att ett ideal är en idé om något perfekt.

- Hur såg dina ideal ut, då, när du var ung?

Hon tittade snabbt upp igen. Hennes mörka pageklippta hår åkte bakåt av rycket. Bruna ögon studerade mig under lugg.

- Jag ville se ut om Cher. Jag hade en affisch på väggen. Ett stort foto av Sonny & Cher täckte nästan hela min vägg invid sängen. Hon var så vacker med sitt midjelånga svarta tjocka hår, exotiska ansikte och långa småblommiga hippieklänning. Och hennes röst. Vilken idealisk röst, mörk och sensuell. Jag hör hennes röst inom mig:

"They say we're young and we dont know
we won't find out until we grow
I got you babe I got you babe"


- Och Sonny, var han idealmannen?

- Nej, du är rubbad, den lilla sprätten, knatig och med en gällt pipig röst. Som passade ihop med Chers djupa röst, visserligen, men som ensam hade låtit som krita mot en svart tavla.

Faster Ediths axlar riste till i en rysning och munnen drogs ihop. Pyttesmå lodräta rynkor framträdde som korta streck längs med den bleka överläppen.

- Men faster Edith. Du, med ditt mörka tjocka hår och bruna ögon, du har ju drag av Cher.

- Utan hennes idealiska kropp i så fall, sa faster Edith och lutade sig åter djupt ner över korsordet.

Håret föll ner över kinderna. Jag kunde inte se hennes ansiktsuttryck.

- Är det idealiskt att operera sig till en idealisk kropp?, frågade jag.

- Nej och Cher är långt ifrån mitt ideal nu för tiden. Jag vill bara vara mig själv, jag är fullt nöjd med den jag är.

- Det låter idealiskt, faster Edith. Faster Edith, du blev precis mitt eget fina ideal.

8 kommentarer:

  1. Ja det är tur att även idealen växer till sig.

    SvaraRadera
  2. Idealen har ändrats i alla tider. Se 1600-talet då man skulle vara fet och likblek för visa att man inte behövde jobba och vara i solen!

    SvaraRadera
  3. Intressant dialog med bra tidskänsla. Lyssnar på 70-tals Dylan och känner mig sugen på Chers klänning. :)

    SvaraRadera
  4. Skön text och fin avslutning.
    Själklart är hon ett bra ideal som hittat sig själv

    SvaraRadera
  5. Gillar massor, och ser bilder när jag läser.

    SvaraRadera
  6. Det måste vara härligt att ha kommit insikt om att man bara vill vara sig själv. Gillade dialogen.

    SvaraRadera
  7. Tycker det var ruggigt bra!

    SvaraRadera