Det var en gång en tomte som blev försenad. Han, för det var nämligen en man, hade svårt att gå. Men alla tomtar är väl män, frågar ni? Nej, säger jag. Tro mig. Tomtar finns av bägge könen. Får jag fortsätta nu? OK. För varje kliv han tog var han tvungen att lägga hela sin tunga vikt på den kraftiga käppen i hård knotig ek. Den som skulle underlätta för tomten att ta sig framåt. Tur att den var av ek annars hade den säkert gått rakt itu för länge sen. Det var förstås svårt att hålla balansen eftersom tomten hade en enormt stor, fullständigt späckad säck slängd över högra axeln. Käppen höll han i den vänstra handen. Då och då var han tvungen att ta sig över höga snöhögar, ibland gick han rakt igenom snövallarna så snön yrde runt hans runda kropp. Emellanåt ramlade tomten och fick med mycken möda kravla sig upp på fötterna igen. Men tomten gav sig inte. Han skulle utföra sitt uppdrag.
Till slut var han framme vid den familj som hade tjingat första besöket. Det var tyst. Inga rörelser kunde upptäckas inne i huset. Fönstren lyste svarta. Han knackade på. Hårt. Efter någon minut såg han ljus i ett fönster på andra våningen. Tomten hörde hur någon öppnade fönstret med ett knirkande ljud. Det hade väl fastnat i iskylan. Tomten tog ett kliv bakåt för att bättre kunna se uppåt.
– Vi sover! Nu har du väckt oss! Vad vill du?
– Det är ju jag, tomten, som kommer med fina julklappar till er. Jag blev tyvärr lite försenad.
– Äsch, det vet väl alla att tomten inte existerar. Gå hem med dig. Se så, gå nu.
– Ja men…
– Inga men. Stick innan jag kallar på polis.
Fönstret åkte igen med en fet smäll. Ljuset släcktes. Det blev mörkt igen. Vad tror ni tomten gjorde då? Jaså, vet ni inte? Jo, han stretade tillbaka hem genom snöhögarna. Vad skulle han annars göra?
Ja, vad skulle han annars göra? Hoppas han skickade en räkning.
SvaraRadera