Min farfar var befallningsman till yrket. Han utbildade sig på en lantbruksskola och tog examen 1920. När jag var barn tyckte jag inte om att min farfar var befallningsman. Jag tyckte att det lät läskigt. Som om min farfar… MIN farfar skulle befalla andra att utföra arbetsuppgifter?
Nej, jag tyckte att det skulle heta bönfallningsman istället. Fantasibilden var tydlig innanför mina ögon: Farfar satte det högra benet framför det vänstra, tog av sig den brunrutiga kepsen, bugade sig djupt, långt ner mot marken medan han lät armarna svänga långt ut.
”Jag bönfaller dig att gå till ladugården och mocka efter korna”, hörde jag honom säga.
Lite humoristisk text. Repliken kanske kan vara befallningsmannens sista utväg när de som ska göra jobbet vägrar....
SvaraRaderaBönfallningsman var fint.
SvaraRaderaUnderbart. På min ära.
SvaraRaderaJa underbart! Min pappa är bonde och är jäkligt bra på att befalla.
SvaraRaderaKanske därför jag inte gillade onsdagarna hos min farmor :)
SvaraRaderaGårdagens kollektiva text blev intressant. Hur går det idag ?
haha bönfällning var ett fint yrke
SvaraRaderaTack för din mening i går.
SvaraRaderaDet blev en intressant text.
Men nu är det en ny dag.