Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 6 oktober 2020

Vass

 Gösta reste sig så snabbt att han under någon sekund stod och vaggade i obalans. Elvira ville resa sig upp och stötta, men hon hann aldrig innan han med förvånande hastighet redan försvunnit ut i hallen. Ögonblicket senare klampade en lång kvinna flåsande in i köket. Det vitblonda håret, som ramade in de grova ansiktsdragen, liknade en taggig fröboll från en maskros. Först när Gösta visade sig i dörren fick kvinnan av någon anledning syn på Elvira och hennes stora blå ögon blev ännu större.

”Det här är Elvira, journalisten jag nämnde”, sa han och nickade åt hennes håll. ”Marianne, min dotter”, fortsatte han och såg på Elvira.

”En till sådan där”, fräste Marianne och stirrade på henne. ”En med en så vass penna att den skär sönder sanningen och kommer ut på andra sidan som en lögn.”

”Hon är på vår sida”, sa Gösta i låg ton. ”Hon vill verkligen skriva hur det verkligen gick till.”

”Verkligen och verkligen. Hur ska vi veta det?”

”Ni kan lita på mig” sa Elvira.

”Det visar sig nog att du är en lika god kålsupare som alla andra”, sa Marianne.

”Ta det lugnt nu”, sa Gösta. ”Vi tar en kopp kaffe och lugnar ner oss.”

Marianne damp ner på en stol vid köksbordet. Hennes skarpt blå ögon studerade Elvira med en aning lugnare blick. Mer skärskådande och utan aggressivitet.

 

 

7 kommentarer:

  1. Gäller att veta vem man kan lita på.

    SvaraRadera
  2. Ja, vem kan man lita på? Den frågan är inte alltid så lätt att svara på...

    God kväll!

    SvaraRadera
  3. Ja, kan man lita på nån som ska skriva......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha menar du mig? Håller med faktiskt, alla vi som skriver skriver utifrån oss själva. Vad är sanningen? Finns det en sanning?

      Radera
  4. Vilken kanonbra stämning i storyn; vass, hätsk och stegrande.
    håller med om att det är svårt med ordet och företeelsen sanning... och det är det är som är kryddan här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din respons Tintomara ♥! Såg den inte förrän nu.

      Radera