Yxan snittade vedklabben, mjukt som
om det var smör och inte en grov träbit. Hon fick en vision av att det var en
kropp hon plöjde rakt igenom. Förnimmelsen gav henne rysningar som fortplantade
sig från huvudet och ner till tårna och tillbaka. Händerna skakade så mycket
att hon var tvungen att släppa yxan. Hon la sig raklång och stirrade upp i
himlen. Minnen från förr. Hon stod ofta och tittade på när pappa ordnade ved
inför vintern. Ibland fick hon till och med prova själv. Så hände det. Pappa högg yxan rakt i
handflatan. Blod sprutade över både henne och pappa. Hon sprang in till mamma
som stod och diskade i köket. Mammas uppsyn. Skräcken som lyste i ansiktet
skulle hon aldrig glömma.
Ärret som ett kusligt minne löpte
tvärs över pappas handflata. Hon tyckte om att dra över det skrovliga med pekfingret.
Pappa sa att det kittlade. Ungefär som när man suttit på foten länge och den
somnat och det killade på ett obehagligt sätt. Det var nerverna, sa han. De var
avskurna och skulle aldrig läka ihop.
Hon hade många år senare förstått
vad han menade. Det hände en olycka och hon var tvungen att åka till sjukhuset
och sy ihop såret. Märkligt nog på samma ställe som pappa, i handflatan. Hon
kände ärret som påminde henne om pappa.
Läbbig story. Tror jag gömmer yxan så jag inte hittar den fler gånger. ;)
SvaraRaderaVisst är den. Yxor kan vara farliga. TACK för att du läste Bosse!
RaderaObehagligt och ömt vackert på samma gång.
SvaraRaderaTack Tintomara!
RaderaLäskigt, ömsint.
SvaraRaderaTack Kalle B!
RaderaEn hemsk upplevelse men ändå något som förenar. Fint!
SvaraRaderaTACK Znogge!
Radera